Det är tryggt att komma hem. Varför vet jag inte,
men jag vet hur det känns.

Det finns en osjälviskhet, en varm känsla av välkomnande. Människor som tar emot mig
med öppna armar. Som påminner mig om hur länge jag varit borta och om allt jag upplevt. Som berättar att jag saknats och att nu är jag hemma.

Där får jag uppleva de olika årstiderna,
den höga klara luften under hösten.
Närheten till det gnistrande vinterlandskapet

som under vår-vintern badar i sol. Och vårens explosion som leder till sommarens helande ljusa nätter.

Hemma, där jag på kvällarna kan promenera på levande gator utan att känna mig utanför. Där jag möter människor som engagerar sig
och alltid ställer upp, som vet att ibland är det inte lätt, men tillsammans får vi det gjort.
Där allt är möjligt. Hem till platsen…

Med själ och hjärta.