Trafikskolan som skapar goda Vilhelminaambassadörer
Vilhelmina Trafikskola har funnits i över 70 år och idag lockar deras intensivutbildningar förare från hela landet. Jag fick en pratstund med Andreas som både är delägare och körskollärare. Han berättar om allt från elbilar och bränslepriser till vad han tycker är det allra sämsta med jobbet – för det finns faktiskt en liten, liten sak.
Allt började när Stockholmssonen Rune Pettersson blev kallad in på mönstring och fick frågan om han någon gång hade åkt skidor. Svaret blev ett rungande ”aldrig”. Därför blev han omedelbart placerad i Boden. Han träffade sedan sin blivande fru, hamnade i Lycksele och startade under mitten av 50-talet upp en trafikskola. Så småningom blev hans söner Stefan och Krister delägare.
Idag äger och driver Runes barnbarn Andreas, tillsammans med sin farbror Stefan, Vilhelmina Trafikskola. De är alltså två trafiklärare och ytterligare en på ingång, nämligen Stefans son Jimmy. När jag slår numret till trafikskolan så svarar oftast Anna, Stefans dotter. Att det är ett familjeföretag märks tydligt, även om de såklart har haft personal utifrån också.
Hos Vilhelmina Trafikskola står utbildningarna i B-körkort i fokus. Särskilt populära är intensivkurserna.
– Många gillar intensivutbildningarna för att det är en chans att ta körkortet snabbt, men det krävs stor egen insats av de som deltar också, berättar Andreas.
De startar oftast på en måndag och när deltagarna anländer så är det bara att hoppa direkt in i bilen. Det är, som namnet antyder, intensiv körning på omkring 3 timmar/dag. Däremellan läser de teori, både handledd och på egen hand. Veckan efter står halkbanan på schemat och körproven sker på onsdagar och torsdagar. Med andra ord finns det möjlighet att ha ett färdigt körkort på mindre än två veckor. Intensivkurserna lockar människor från långt utanför lokalorten. Många kommer från olika delar av Jämtland, med även en och annan Stockholmare hittar dit.
– Det är roligt att marknadsföringen av Vilhelmina sker via de som kommer hit på utbildning. De får se mycket av kommunen och blir bra ambassadörer, berättar Andreas.
Men de gör givetvis inte bara intensivutbildningar. De vanliga B-körkortsutbildningarna finns såklart kvar och handledar-, släp- och mopedutbildningar står ofta på schemat. Det som verkar vara väldigt fullspäckat, för jag har försökt att få till den här intervjun under en tid. När jag undrar vilka utmaningar som det finns med att driva företag här så kommer vi in på just rekrytering.
– Det är många som utbildar sig inom yrket, men få som blir trafiklärare, säger Andreas. Dessutom är det otroligt avgörande på en liten ort att få in rätt människa, som förstår hur viktigt både ryktet och eleverna är. Här behöver vi inte annonsera, det går från mun till mun.
Två andra utmaningar är omställningen till elbilar samt elpriset, som de förstås också påverkas av. Nu för tiden pratar man om hållbarhet på ett helt annat sätt under körkortsutbildningen än vad man gjorde tidigare, och eco-driving är en naturlig del. Trots det har de inga elbilar på trafikskolan.
– Vi har helt andra utmaningar än i städerna, där de bara pratar om elbilar och automat, säger Andreas. Möjligheterna är inte heller samma, exempelvis kopplat till laddning. Vi har nästan svårt att få tag i manuella växellådor, det mesta som säljs idag är automat.
Det märks tydligt hur mycket han brinner för sitt jobb när han pratar om sina elever. Han jämför det med en nära relation, där man följs åt under lång tid och hinner dela många olika känslor och upp- och nedgångar sinsemellan. Just det där när man får se att polletten trillar ner och eleven får lön för mödan efter allt kämpande, det framhåller han som det finaste med jobbet.
– Man är ju ingen robot, utan människa, säger han. Det är nästan så att det är jobbigt att ta betalt, hade det funnits andra sätt hade jag gjort körlektioner gratis.
– Det sämsta med jobbet då? Undrar jag.
Svaret är direkt och självklart.
– Att när man är nöjd med eleverna så försvinner de, säger han.
