Hellquist är hela kommunens plåt- och byggfirma
För Hellquist Plåt & Bygg startade historian när Håkan Hellquist köpte upp tidigare Fredrikssons plåt under 1988. På den tiden var det fokus på plåt för hela slanten. Sonen Jonas tog över verksamheten 2019 och nu för tiden handlar det ungefär lika mycket om plåt som om bygg och snickerier.
Byggnadsplåt, tak, huvar, montering av hus och renoveringar. Ja, listan över vad företaget gör idag kan göras lång. Med 10 stycken anställda, Jonas inräknad, så är deras område vitt och brett.
– Vi gör jobb åt både företag och privatpersoner, berättar Jonas. Mestadels inom Vilhelmina kommun, men även runt grannkommunerna. De senaste åren har det blivit allra mest i fjälldalgångarna Klimpfjäll och Saxnäs.
För Jonas började karriären som plåtslagare tidigt. Men det var egentligen aldrig någon självklarhet att gå i pappa Håkans fotspår. Jonas kände att han ville se någonting annat, något mer. Så han flyttade till Umeå och utbildade sig till byggnadsingenjör under några år. Planen var att bli kvar där. Men sedan blev hemlängtan för stark.
Idag är Jonas roll i företaget huvudsakligen att vara på kontoret och i verkstaden. Förut var han ute mycket mer och det roligaste med det var att få se nya platser. Att jobbet är varierande är det ingen tvekan om, och det är också det som han uppskattar allra mest.
– Det blir aldrig någonsin långtråkigt, menar han.
Under vår intervju så knackar det på dörren ett antal gånger och in kommer medarbetare som letar efter verktyg, frågar om hur plåtar ska skäras och som vill dubbelkolla att de har räknat rätt. Även om Jonas tycker om att se nya platser så märks det också att han har en viktig roll på sin kontorsplats. När jag frågar vad som är det bästa med Vilhelmina kommun så ser jag hur ett leende sprider sig på läpparna.
– Att det är nära till naturen, med jakten och fisket, såklart. Just det där att det är lätt att ta sig ut och att man känner till allting, det saknade jag mycket under tiden i Umeå.
Och det kan nog många återvändare skriva under på. Just det där att det är värdefullt att få pröva vingarna och se något annat, men otroligt skönt att få följa sina rötter tillbaka till sin hemkommun. Hem till Vilhelmina.
