Flytten till Vilhelmina: En slump som blev lyckad
Karolina Popiolek flyttade till Vilhelmina från Smolice, som är en liten vacker by i Polen. Efter snart 17 år i Vilhelmina är hon en del i samhället, och fortfarande kan en del av henne ändå känna sig som turist – för det finns många platser i Vilhelmina som hon ännu inte upptäckt. Att det blev just Vilhelmina är faktiskt lite av en slump, en lyckad slump.
— Min man Przemysław är tandläkare. Han var väldigt sugen på att hitta ett jobb i Sverige, lära känna en annan kultur, se den svenska naturen med egna ögon och prova livet långt borta från Polen, säger hon.
Vilhelmina – vid vägens ände
Genom ett rekryteringsföretag i Polen fick Przemysław ett förslag att börja arbeta hos Folktandvården i Göteborg. Men då han precis insjuknat i diabetes kunde han inte tacka ja till erbjudandet. Strax därpå frågade Folktandvården i Vilhelmina om han ville börja hos dem.
— Kartan visade att det var någonstans vid världens ände. Vi flög till Vilhelmina och stannade i fyra dagar för att se omgivningarna. Det var i slutet av maj och jag minns att kvällarna inte var lika varma som i Polen, säger hon. Jag visste ingenting om det svenska klimatet eller den svenska kulturen, men naturen, sjöarna och lugnet imponerande på oss. Vi chansade och flyttade!
Snö och spark, och kanske ett rätt val
Przemysław fick ett arbetskontrakt på tre år. Deras plan var att flytta tillbaka till Polen efter dessa år.
— Men livet skriver ofta sina egna scenarier. Jag hann börja lära mig svenska på SFI. Vår son Mikołaj som var nästan 1,5 år fick plats på Regnbågens förskola. Där var personalen fantastisk. Jag minns att de hängde ett enormt ark på väggen med ord översatta från polska till svenska för att göra det lättare för Mikołaj att kommunicera, t ex buty-skor, mleko-mjölk, auto-bil, gruszka-päron, säger hon.
— Fascinationen för Vilhelmina med omnejd fick oss att börja tro att vi hade gjort rätt val. Första chocken kom den 22 oktober 2006 då det föll mycket snö. Vi köpte genast en spark för att själva se hur man kör den. Det var jättekul!
Vintern – en vanesak
Familjen Popiolek växte med deras andra son Antoni. Då behövde de en större bostad, så de flyttade från sin lägenhet till ett hus i Vilhelminas tätort. Karolina började jobba deltid på kontoret för Vilhelmina Taxi. Barnen växte och här i Vilhelmina fick hela familjen möjlighet till en aktiv fritid med skidåkning, hockey, simhall, fiske, skotrar.
— Med tiden har vi lärt oss längdskidåkning och slalomåkning, säger hon. Vi har också vant oss vid den långa vintern. Jag gillar alla årstider, men jag måste erkänna att jag skulle vilja att sommaren var lite längre här.
Mer att upptäcka i Vilhelmina
Karolina arbetar sedan 2012 på Vilhelmina kommuns på ekonomiavdelningen som ekonom för EU-projekt med administration, fakturering och redovisning. I arbetet får hon fortsätta att utvecklas i svenska språket, och hon får även nya utmaningar professionellt.
Karolina medger att hon ibland kan känna sig som en turist i Vilhelmina, men det beror till stora delar på att det är så många platser i kommunen som hon ännu inte hunnit besöka och upptäcka – fortfarande efter 17 år.
— Jag gillar att fotografera naturen som är så vild och lite otillgänglig, säger hon. Det är så mycket annat som också fascinerar, och fortfarande förvånar oss, som: Det svenska med utelivet, fika, frisk luft, norrsken, vita nätter, renar och älgar, vackra fjäll, midsommarnatt och surströmming. Vi har fått nya traditioner som blandas med våra egna från Polen.
Stanna kvar eller flytta tillbaka?
Idag är sönerna snart 18 och 16 år och de har vuxit upp i Vilhelmina och allt det svenska samtidigt som de så klart pratar polska hemma. Kommer de någonsin att återvända till Polen?
— Jag påstår inte att jag inte saknar min familj i Polen. Tvärtom, men jag tror att jag vant mig vid att vi sällan ses, och det går inte att ändra på eftersom avståndet är långt. Men livet får visa sig om vi flyttar igen; jag utesluter inget men slumpen som förde oss till Vilhelmina blev lyckad.
